Det mest populära yrket i världen är pilot, tätt följt av författare, om man får tro vad som googlas på nätet. Var tredje svensk drömmer om att ge ut en bok och även om bara några få promille av alla som skickar in manus till förlagen blir utgivna, publicerades förra året över 17 000 böcker i Sverige! Drygt 6 000 av dem var skönlitteratur. Kanske är det friheten och kreativiteten som lockar? För det är knappast ensamheten, det tidskrävande hantverket och det ständiga tvivlet på den egna förmågan.

De flesta av oss kan inte leva på författaryrket. Vi lever för det och kuskar runt på lokala bokmässor som ett slags litteraturvärldens motionärer. Två författare som däremot kan leva på sitt skrivande är paret Kepler. De skrev Spindeln, den mest sålda romanen 2022. Spindeln är den nionde boken om kriminalkommissarie Joona Linna och liksom sex av de andra tio mest sålda böckerna förra året är Spindeln en deckare, samt en del av en serie. Deckarserier säljer.

Jag skriver inte deckare, men har just påbörjat tredje och sista delen i min serie om svenska kvinnor under 1900-talet. Jag vill att den ska bli min bästa – inte nödvändigtvis den stilistiskt mest säkra – men den mest lästa. Men hur skapar man en bladvändare med spännande karaktärer som många tycker om? Varför blir viss litteratur populär och vad kännetecknar populärlitteraturen?

När jag först började intressera mig för skönlitterärt skapande läste jag flera populärvetenskapliga böcker om hur man ska göra, hur man skriver en bra roman. Som internationell ekonom på FN och olika utvecklingsbanker i Helsingfors, Köpenhamn och Washington DC var jag van att skriva resultatrapporter och tänkte att det inte kunde vara särskilt svårt; det enda som behövdes var ju en formel.

 Enligt James N. Frey i How to Write a Damn Good Novel (1987) måste boken vara ”[…] intense, and to be intense, a novel must be dramatic. A dramatic novel embodies the following characteristics: it focuses on a central character, the protagonist, who is faced with a dilemma; the dilemma develops into a crisis; the crisis builds through a series of complications to a climax; in the climax the crisis is resolved.”

Många refuseringar och flera års studier i kreativt skrivande senare vet jag bättre.  Det är inte riktigt så enkelt. Min första bok, Det kom för mig i en hast – Historien om barnamörderskan Ingeborg Andersson som handlar om min mormors syster som dränkte sina tre små barn 1929, tog mig sju år att skriva. Den fristående uppföljaren, Flickan med en lapp om halsen – Historien om ett finskt krigsbarn, tog tre.

Populär litteratur och populärlitteratur behöver inte vara samma sak – populär litteratur kan vara allt från en bilderbok till en självbiografi eller kokbok, medan populärlitteratur alltid är en påhittad berättelse. I sin essä The Mediatized Zlatan skriver Cristine Sarrimo att populära böcker ofta handlar om en ”lone ranger who against all odds, and exclusively due to his own merits, succeeds.” David Lagercrantz utnyttjar skickligt detta vanliga stilgrepp från populärlitteraturen i sin biografi om Zlatan och spelar därmed på läsarens känslor. Hans fokus ligger också på innehåll i stället för form. I sin essä Serendipity, promotion, and literature listar Ann Steiner tre särskilt viktiga kännetecken för populärlitteraturen. Den (i) tillhör oftast en specifik genre som till exempel romance, skräck eller science fiction; (ii) har en viss stil och form med snabbt tempo och många cliff hangers; samt (iii) är en berättelse som väcker starka känslor hos läsaren. 

Att läsa besläktade böcker och romaner som behandlar samma teman och ämnen som jag försöker skriva om, har blivit ett sätt för mig att arbeta och hitta inspiration. Jag lägger ner oerhört mycket tid på research inför ett nytt projekt. Inte enbart för att jag hittills skrivit historiska romaner och behöver lära mig mer om en viss tidsepok, utan också för att jag velat förankra mina böcker såväl innehållsmässigt som intertextuellt och språkligt i ett relevant, klassiskt verk. Genom att använda mig av allusioner, citat och travestier blir jag mer kreativ och det är min förhoppning att jag på det sättet också kan visa på likheter mellan människor i tid och rum, samt göra texten mer intressant.

I samband med att jag skrev Det kom för mig i en hast studerade jag kreativt skrivande på Mittuniversitetet. Där läste vi Medea av Euripides och fast jag aldrig varit särskilt intresserad av dramatik, tyckte jag om den drygt tvåtusen år gamla pjäsen och blev förvånad över hur den kunde kännas så modern. Eftersom både Medea och mitt manus handlar om en mor som dödar sina barn slutade det med att jag citerade vissa samtal mellan barnamörderskan Medea och hennes man Jason ur den grekiska tragedin och vävde in dem i dialogen mellan mina karaktärer i Det kom för mig i en hast.

I Flickan med en lapp om halsen inspirerades jag av Kalevala, Elias Lönnrots sammanställning av finska folksånger i östra Finland och Karelen. Den här gången valde jag att väva in en rad referenser till den finska naturen och mytologin i texten. Det kändes naturligt att alludera till Finlands nationalepos när min huvudkaraktär Hilja drömde sig tillbaka till sitt hemland, trots alla krigets fasor hon varit med om.

När jag påbörjade efterforskningarna till mitt nuvarande projekt valde jag att först läsa Vilhelm Mobergs utvandrarepos, eftersom Elsa, min huvudperson i del tre av Vesene-serien, emigrerar till Chicago. Jag utarbetar sällan en omfattande synopsis, men jag vill gärna veta hur min berättelse ska börja och sluta innan jag börjar skriva och jag måste ha några hållpunkter längs vägen.

I introduktionen till Hype Bestsellers and Literary Culture (2014) menar författarna att precis som människor i allmänhet influeras av sina medmänniskors beteenden och gärna vill känna tillhörighet till en viss grupp, har läsare en tendens att välja böcker som många andra människor redan läst. Och de böcker vi läser ska enligt den brittiske kulturjournalisten Tim Adams helst bjuda på verklighetsflykt, där liv som är ”more extreme or more glamourous than our own” skildras, eftersom ”it seems the places we most want to inhabit are those that we most fear.” Med det sagt, kommer nog inte min tredje roman bli min mest lästa. Jag får tåla mig till roman nummer fyra eller fem. Och då måste jag nog skriva en deckare, kanske en första del i en serie om starka kvinnor som löser mordgåtor i nutid? Med lite tur kanske den publiceras innan jag fyller sextio. Håll ut!

Följ Maria:

Hemsidan: www.mariabouroncle.com

Facebook: www.faceboook.com/mariabouroncleauthor

Instagram: www.instagram.com/mariabouronclewriter

Goodreads: https://www.goodreads.com/author/show/18764393.Maria_Bouroncle

LinkedIn: https://www.linkedin.com/in/maria-bouroncle-3318a84/