SWEA International

En Sweas resa genom arbetslivet,
Bryssel – Sigtuna – Köpenhamn – Lund

1970 flyttade jag med min dåvarande man och far till mina två barn till Bryssel. Vi var många svenska familjer i Bryssel med omnejd vid den tiden och jag var inte den enda som hade svårigheter med barnens skolgång i ett fransktalande alternativt flamländskt land. 1972 bestämde jag mig för att starta en svensk utlandsskola och jag fick gott stöd och god hjälp från Skol­överstyrelsen, som verket hette på den tiden.

En enskild person kan i princip inte starta en utlandsskola utan jag behövde en huvudman (till exempel ett företag eller svenska kyrkan eller en organisation typ SWEA – som först grundades 1991 i Bryssel) och då bildade vi – ett antal glada tjejer och en och annan man – Svenska Klubben i Bryssel som den 28 mars 2023 fyller 50 år. Klubben blev således huvudman för den Svenska Skolan i Bryssel som godkändes som utlandsskola med rätt till statsbidrag sommaren 1973 och som startade sin verksamhet på hösten med över 80 elever. Under tre år var klubben huvudman för skolan, som växte snabbt och som 1976 bildade en egen skolförening under namnet Ecole Reine Astrid asbl (en förening utan vinständamål).

De första åren hyrde skolan sina lokaler men med allt fler elever bildade vi ett fastighetsbolag, SIMES (Société Immobilière de l’Ecole Suédoise), som 1976 med hjälp av donationer från svenska företag och Skolöverstyrelsen kunde köpa in en fastighet i Rhode – St.- Genèse söder om Bryssel – nära Waterloo och dit skolverksamheten – som då också blivit en godkänd norsk utlandsskola – flyttade hösten 1977. Under de följande tio åren utvecklades verksamheten. Grundskolan, vars högstadium erkändes 1977, byggdes på med både ett svensk och ett norskt gymnasium 1985 och samma år fick skolan även en IB-linje. Vi hade nu över 500 elever och snart var det dags att söka efter nya lokaler trots att vi hade köpt intilliggande villor, byggt ytterligare en klassrumspaviljong och en fantastisk sporthall. 1987 kom även Finland in i bilden med en skolförening så skolan blev alltmer nordisk/skandinavisk. Efter mycket letande fann vi platsen dit vi ville flytta – Domaine d’Argenteuil i Waterloo med ett av de största privata slotten i Belgien, en fantastisk skolbyggnad och ett parkområde på 147 000 kvm.

Domaine d’Argenteuil i Waterloo

Vi hyrde till en början in oss i skolbyggnaden där en belgisk teknisk skola höll på att avveckla sin verksamhet, men så småningom började vi fundera på att försöka köpa skolbyggnaden med lite mark runt om. Efter långa förhandlingar med de belgiska myndigheterna framkom det att ja, vi fick köpa men då skulle det vara allt – alla byggnader och all mark. Tack vare en generös inställning från såväl utbildningsdepartementet som Wallenberg­fonden kunde vi 1993 underteckna köpeavtalet och Les Fonds Reine Astrid (en stiftelse som bildades av en svensk affärsman i Belgien efter drottning Astrids död 1935) blev ägare till Domaine d’Argenteuil och är det än idag. Vi är naturligtvis fler än jag, som var skolans rektor fram till 1995 då jag flyttade till Sigtuna, men jag var också ledamot i styrelsen för fonden och även under alla år ledamot i styrelsen för Svenska Klubben. 1991 bildade vi SWEA Bryssel. Jag skriver vi även här men jag var aldrig med i SWEAs styrelse.

Flyttade tillbaka till Sverige

Sommaren 1995 lämnade min nuvarande man (också svensk) och jag Bryssel. Han hade blivit professor på Handelshögskolan i Stockholm och jag var nybliven rektor för SSHL – Sigtunaskolan Humanistiska Läroverket. Det var svårt att lämna sin skapelse men samtidigt spännande att se fram emot nya utmaningar. Samma sommar fick jag glädjen och äran att på Operan i Göteborg ta emot utmärkelsen som Årets kvinna i SWEA. I juni samma år hade jag också fått ta emot den svenske kungens medalj i 8:e storleken i serafimerordens band och blivit riddare av den Kongelige Norske Fortjenstorden. Det är roligt när ens ansträngningar uppmärksammas. Jag hade redan 1976 fått Astridfondens medalj och blivit dubbad till ”Chevalier de l’Ordre de la Couronne” i Belgien.

Sigtunaåren var utmanande men också mycket roliga och lärorika. Jag hade ju inte haft direkt kontakt med svenskt skolväsende sedan 70-talet och mycket hade förändrats sedan dess. En internatskola kräver sin man eller i mitt fall sin kvinna. Så var jag också den första kvinnliga rektorn och skolchefen. Under Sigtunaåren var jag medlem i SWEA Stockholm och valdes en del gånger till årsmötes­ordförande men jag var aldrig aktiv i styrelsen.

Både min man och jag hade räknat med att återflytten till Sverige var definitiv men så blev det inte. 2004 gick flytten till Danmark och Copenhagen Business School för min man. Danmark och Köpenhamn – det är inte långt ifrån Lund, min födelsestad och jag tyckte det var helt underbart att komma söderut igen. Våren är minst fyra veckor tidigare i Köpenhamn än i Stockholm! Vi bosatte oss i ett hus i Dragör, nära bron till Sverige. Jag tog kontakt med SWEA Malmö eftersom det inte fanns eller finns någon SWEA i Köpenhamn. Fast i Köpenhamn har vi QUICK – Svenska kvinnor i Köpenhamn som bildades 1990 och där är jag med.

Under de 15 år vi bodde i Danmark arbetade jag mycket för den Svenska kyrkan i Köpenhamn och det gör jag fortfarande fast jag nu bor i Lund. Jag tog också kontakt med Malmö Borgarskola och jobbade ett antal år med elevers utlandspraktik. Det var roligt eftersom jag hade/har många olika internationella anknytningar. 2010 – tror jag det var – blev jag ordförande i SWEA Malmö och ett av de stora evenemangen vi hade var Sverigemiddagen 2010. Då införde vi också att SWEA:s stipendiater skulle få ta plats! Vi hade bland annat ett seminarium för och med dem på NE i Malmö.

Jag är fortfarande medlem i SWEA Malmö, men på grund av pandemin har det inte hållits några fysiska årsmöten på ett tag. För en gammal skolkvinna som jag är det alltid lockande med skolor. 2015 blev jag ledamot i styrelsen för Apelrydskolan i Båstad och är det fortfarande.

För två år sedan beslutade min man och jag oss för att det var dags att börja tänka på ålderdomen! Det är för jobbigt att ha ett stort hus med trädgård när 80-årsdagen närmar sig. Vi köpte en bostadsrätt i Lund – nära centralstationen- så det är bara att sätta sig på tåget till Köpenhamn om man längtar tillbaka!

Det gör jag ibland men nu är 80-årsdagen passerad och vad vet man om framtiden? Då är det skönt att ha våning med hiss ända ner till garaget. Fast längtar vi till Danmark tittar vi över sundet från vår balkong och vill vi se alla detaljer på Amager tar vi fram den nyinköpta kikaren som förstorar 60 gånger!

Ingrid och medlemmar i SWEA Malmö

Men vad hände i Waterloo efter det att jag lämnat? Mycket minst sagt. Hela skolan flyttade till Argenteuil och egendomen i Rhode såldes. Slottet renoverades och blev så småningom internat. En sporthall uppfördes och fotbollsplan, tennisbana, lekplatser och löparbanor anlades. Det var stora investeringar som gjordes på domänet, som idag är ett helt fantastiskt skolområde. 2010 ombads jag att åter komma in i fondens styrelse och där är jag fortfarande ledamot och även om våra senaste möten har varit digitala så följer vi noga vad som händer på Argenteuil.

Den skandinaviska skolan, för vars skull vi egentligen förvärvade domänet, har sedan 2020 upphört med sin verksamhet. Det fanns inte längre ett tillräckligt elev­underlag. Svenska familjer flyttar inte längre till Bryssel som man gjorde på 70- och 80-talen och dessutom finns det på den officiella europaskolan i Bryssel en svensk sektion där elever till EU-anknutna föräldrar kan gå gratis. En svensk statsunderstödd men dock privat utlandsskola är helt beroende av elevavgifter precis som alla internationella skolor runt om i världen.

När vi redan 2010 såg att elevunderlaget kraftigt minskade på den skandinaviska skolan började vi fundera över vad som kunde göras för att behålla Argenteuil som svenskt/nordiskt skolområde även om den skandinaviska skolan skulle upphöra. Av olika skall jag säga lyckliga omständigheter kom vi i kontakt med generalsekreteraren på den officiella europaskolan. Han var finsk och eftersom skolan då hade en finsk ordförande hade de båda herrarna träffats vid olika tillfällen. Resultatet av olika möten var att vi tillsammans med en belgisk skola skulle etablera en ackrediterad europaskola på Argenteuil. En ackrediterad europaskola lyder under den officiella men har inte kommissionen som finansiär. Det finns idag minst 14 ackrediterade europaskolor i EU – ingen i Sverige – och när det etableras en ny europaskola kommer den i mån av godkännande att bli ackrediterad. 2015 grundade vi – vi är den skandinaviska skolans dåvarande ordförande, fondens ordförande och jag – tillsammans med en belgisk skola och tre av deras företrädare – en organisation ”Ecole Européenne Bruxelles Argenteuil”, EEBA, för att driva en ackrediterad europaskola med en franskspråkig, en engelskspråkig och en svenskspråkig sektion. 2016 startade vi skol­verksamheten och idag är det EEBA som driver Argenteuil.

Det är helt fantastiskt att se den utveckling som har skett på Argenteuil under den tid som vi har varit där. 2023 är det 30 år sedan vi förvärvade Argenteuil som förvaltar och förädlar relationerna mellan Belgien och Sverige och som samtidigt blivit en mång­kulturell mötesplats för såväl barn och ungdomar som deras föräldrar. Jag är stolt över att ha grundat den Svenska Skolan i Bryssel men kanske ännu stoltare över att ha medverkat till grundandet av den Europeiska Skolan på Argenteuil.