Hejsan

jo läste om ert fina bus project och blev intresserad av att ge lite upplysningar om hur jag som Svensk farmor upplevt det svenska språket med mina barnbarn. Min son är född i Danmark men har med oss alla i familjen bott i Hong Kong osv runt i världen och har mest engelska som sitt språk. Hans fru Christine är född och uppvuxen i USA.Vi bor alla i USA…. Mina 2 barnbarn Isabelle nu 14  och Zoe nu 13 är förstår Svenska utmärkt. ja de t.o.m svarar mig så gott de kan på svenska.
Helt från starten tänkte jag inte över det med språket utan när de blev passade hos sina farföräldrar ja då blev det helt svenska eller danska som min man också talar. Jag som passade dem mest lärde dem t.o.m deras första ord som TITTA, Lampa osv. Dessa Amerikanska barn kom en gång om året tillsammans med mig till old Sweden var jag lät dem leka med svenska barn. Jag talade sedan i USA konsekvent svenska och ansåg det absolut inte som något problem, för jag tänkte inte alls på det. Vi läste Alla vi barn i Bullerbyn, såg på svenska Pippi filmer  osv tillsammans…
Detta har nu resulterat i att dessa 2 tjejer skriver till mig på svenska inte helt korrekt men mycket bra och jag tilltalar fortfarande dessa tonåringar endast på svenska. Vi bor inte ens i samma stat längre… Här i Oregon state USA har vi en vecka på Trollbacken, ett svenskt sommarläger , varje år var endast få av barnen kan göra sig förstådda på svenska med mina barnbarn hjäper dem. Det kan man ju vara stolt över och på köpet har dessa barn också fått ett gratis extra språk vilket gör att de då lättare kan lära nya språk snabbare.

mitt förslag till svenska föräldrar, morföräldrar och farföräldrar: Sjung, lek berätta sagor på ert eget språk och tänk inte för mycket på hur och var det skall vara. Det språket som kommer lättast med gamla barnsånger osv… använd det till era barn och på det viset blir de nyfikna och vill veta mera och då kan man klämma till med ännu mera Svenska.
good Luck

Sussi Lempert Schwarz

SWEA Portland