När jag var 24 år gammal, steg jag in i den pulserande staden New York City med drömmar och förväntningar. Jag minns tydligt när jag för första gången mötte SWEA NY, en grupp fantastiska kvinnor i åldrarna 40 till 50. Vid den tiden kändes det som om de tillhörde en annan generation, trots att de egentligen bara var några decennier äldre än mig.

Nu, flera år senare, befinner jag mig i mina bästa år vid 58, och jag känner mig inte mycket äldre än 35, förutom att jag kanske tar lite längre tid på mig att kliva ur sängen på morgonen. Jag är fortfarande en stolt medlem i SWEA, och det får mig att undra om de unga 24-åringarna ser på mig och tänker att jag är gammal.

Åldersfördomar är ett ämne som ofta diskuteras, särskilt när det gäller arbetsmarknaden. Jag har alltid haft svårt att förstå varför de existerar. I min restaurang, Björk Cafe & Bistro, har vi en personal som sträcker sig från 19 till 67 år, och alla arbetar effektivt tillsammans. Restaurangbranschen har jag aldrig uppfattat som åldersdiskriminerande.  Sedan jag var nyutexaminerad från restaurangskolan har jag arbetat sida vid sida och umgåtts med människor i alla åldrar, och det är fantastiskt roligt och berikande på alla sätt och vis.

Jag har läst någonstans att vissa yrkesgrupper anser att äldre individer, speciellt de över 45, har svårigheter att anpassa sig till ny teknologi. Jag anser att denna uppfattning måste ha förändrats nu. Idag är ju teknik en del av allas vårt dagliga liv, och de flesta kan hantera smartphones, datorer och olika appar utan problem.  Till och med min 92 åriga mamma var flink på sin smartphone och “Padda” kunde Facetime, spela wordle och mycket annat.

Så vad är det som gör att man fortfarande föredrar att anställa yngre personer framför äldre? Jag har frågat runt och fått olika svar. Några säger att yngre är friskare, vilket jag inte tror på. Andra säger att de är snabbare, vilket säkert stämmer i vissa fall. Men min erfarenhet säger mig att ibland är det långsamma tempot det som faktiskt är snabbast, eftersom det minskar risken för misstag.

När pandemin slog till, förlorade jag mitt jobb och min bransch i New York City föll i stort sett samman. Jag såg det som en möjlighet att utforska något nytt. Jag tog tillfället i akt och studerade lite, bland annat tog jag ett certifikat inom kost- och näringsrådgivning samt ett inom HR, något jag alltid velat göra men aldrig haft tid till tidigare.

Trots mina ansträngningar att hitta ett nytt jobb, möttes jag mest av en tom inkorg. Det var då jag och en annan medlem i SWEA, också i sina bästa år, bestämde oss för att starta sweDISHnyc. Det blev en stor framgång, men tyvärr kom livets prövningar emellan, och vi beslutade oss för att avsluta.

Men som det gamla talesättet säger, när en dörr stängs, öppnas en annan. År 2012 arbetade jag med en ung, smart och glad tjej på Scandinavia House. Trots en åldersskillnad på över 15 år hade vi alltid haft kul både på jobbet och på fritiden, och vi har alltid sagt att vi borde göra något tillsammans. Nu, många år senare, driver vi stolt Björk Cafe & Bistro på Scandinavia House, där vi först träffades.

Vi är otroligt stolta över att inte bara ha en bred åldersspridning bland vår personal utan också vara en plats där människor i alla åldrar känner sig hemma. Här finns unga människor som är nyfikna på skandinavisk mat och kultur, familjer som vill föra vidare det skandinaviska arvet till sina barn, äldre som har fina minnen av skandinavisk mat från förr och New York bor från alla världens hörn i alla olika åldrar som gillar att utforska andras länder kultur, traditioner och smakrikedom.

Åldern är bara en siffra, och vår erfarenhet och kunskap är vår styrka. Vi välkomnar människor i alla åldrar och ser dem som en tillgång snarare än en begränsning. För i slutändan är det våra gemensamma upplevelser och vår gemensamma passion som förenar oss, oavsett ålder.

Ulrika Bengtsson

Email: ulrika@bjorkcafe.com

Professionella foton av Ulrika tagna av @Charlie Bennet