Lokal närvaro i en global värld och gemenskap: Att välja möjligheter som individ och gemenskap

Marta Edebol: Medlemskapsdirektör, konsult, näringslivsfrämjare

Bor: Lagos & London

SWEA London

SWEA Professional

SWEA Webbinarium

Jag kom till Nigeria med en enkelbiljett, en väska och utan någonstans att bo. Det är över 11 år sedan nu. Jag hade just avslutat högre studier i konfliktforskning, praktiserat på Ambassaden i Abuja, dokumenterat Boko Haram, och varit en sväng i Sierra Leone, Syrien och Somaliland. Bläcket från en masteruppsats om resursfördelning och konflikt i Nigerdeltat torkade fortfarande. Jag minns att jag stod på trottoaren med endast en tung armégrön plastrullväska, nu utan hjul. Jag kände mig fullständigt upprymd. Det fanns bara jag, kolsyrad eufori och oändlig ovisshet omkring mig.

Några dagar senare var jag på Afrikas största oljekonferens i ett betydande OPEC-land bland ett hav av ryggtavlor. Kostymer stod i trianglar i rader. Män dunkade varandras axlar, jämförde klockmodeller och skrattade omlott genom kamerablixtar och strålar av ljus. Guvernörer och oljechefer längst fram; blyga utländska delegationsgäster från Total, Mobil, ENI, British Petroleum längst bak. Hedersgästens ansikte sken framför podiet ovanför nyputsade skor.

En frågestund var näst på agendan och en skallande mikrofon gick varv i rummet. Det blev plötsligt alldeles tyst. En kraftfull kvinna hade ställt sig upp, mitt i rummet, i en röd sidendräkt, svallande lockar, och en stor tung brosch täckt av diamanter. Kvinnan tog mikrofonen och borrade in sina ögon i moderatorn. Och så kom rösten som Tors hammare – kommentar, efter kommentar, efter kommentar. Det var sprudlande kritik i all sin enkelhet. Hon var modig och en utmärkt kommunikatör. Jag kände mig upprymd över hur häpna vi blev av denna kvinnliga stormakt. I pausen omringades hon av livvakter och slank snabbt iväg till bakdörren. Jag väntade på henne vid tröskeln med en inövad mening. Jag kalkylerade exakt position och antal ord jag hade på mig för att göra intryck: fyra ord. Hon gick förbi, tittade snett, lyssnade på min kommentar, gick vidare.

Men så vände hon sig om på nytt. Hon såg mot mig för att säga något. Och så sa hon: “Du börjar arbeta hos mig. Du flyttar till Lagos på måndag.”

Jag, en konfliktvetare, började så arbeta på ett nigerianskt oljebolag för en världsledande kvinnlig oljechef. Det blev början på en lång vänskap, ett kultur- och erfarenhetsutbyte, och arbetsförhållanden som gav mig minst sagt skinn på näsan.

Vi backar tillbaks litegrann.

Jag hade nyligen assisterat vid Independent Diplomats kontor i London. Det var här allt statligt stöd samlades in från länder med intressen i de områden där våra klienter verkade. Jag assisterade främst afrikanska klienter och identifierade systematiskt nya separatiströrelser, oppositioner och områden som verkade utan internationell status. Flera av dagens presidenter var då ivriga opportunister i behov av en förlängd arm i utrikesfrågor i FN, EU samt AU. Min chef var en före detta toppdiplomat, en kompromisslös idealist som hoppat av Storbritanniens MFA efter koalitionens invasion av Irak. Han fann njutning i att högt och andaktsfullt analysera behovet av disciplin. Han strök under mina rapporter med bläck. “Gör om och gör rätt,” sa han. Han var uttryckslös men uttrycksfull, fåordig men rapp. Jag lärde mig av att analysera hans rörelser och kroppsspråk. Jag förundrades ofta över hans inflytelserika skärpa från väl vägda, noga utvalda ord. Han var ännu en ypperlig kommunikatör jag fått förmånen att arbeta med. Vi promenerade ofta till utrikesministeriet för möten och gick med älgkliv igenom den brittiska hösten och färgade löv i matchande trenchcoats. Jag skrev rapporter till midnatt och levde mer i tanken i andra länder än fysiskt i Storbritannien. Jag upplevde metron, ett slavskepp på klocka, som en hårdare verklighet än någon av alla de konfliktzoner jag så noga studerat.

Jag började sakna rörelsen av att resa igen. Och jag saknade mina konfliktforskningsbegrepp, såsom positiv och negativ fred; resursfördelning, medling, lågintensitetsvåld; naturresursers närhet till markytan, bergskedjor och möjligheter eller risker med uppror. Jag levde i det teoretiska men saknade det praktiska. Jag tror att andra SWEA medlemmar har upplevt något liknande. Vi vet att när den processen – längtan efter något nytt, praktiskt och verkligt – väl kickat igång kan den vara svår att bromsa. Jag lämnade så London och Paris, för att flytta till Uganda för en kort arbetsinsats på EU-delegationen och för en ny möjlighet, att arbeta för en internationell delegation.

Här lärde jag mig något jag kunde sätta ord på först långt senare. Det är roligt och givande att vara där man behövs. Meriter eller storlek på institution spelar mindre roll. Det är just detta – individers egna engagemang tillsammans, för en större helhet och gemensam rörelse -som jag uppskattar så mycket med SWEA. 

Så, låt mig skriva något om skala och fart då detta har varit en sådan stor del av mina val och prioriteringar. Med 21 miljoner invånare räknas Lagos som en megastad. (Nigeria har 210 miljoner invånare totalt!) Efter att ha flyttat nära 20 gånger vid 20 års ålder är Lagos möjligen den enda platsen jag (hittills) upplevt som mer aktiv än min egen puls. Lagos energi är ren energi. Detta vet vi ju. Yoruba-traditioner och alternativa sociala institutioner och kollektiv struktur har tagit mig till fots, sjöss, med helikopter och plan och konvojer överallt runtomkring i landet som jag numera, tillsammans med London, kallar mitt hem.

Det är i Nigeria med 250 språk, en snedvriden resursfördelning, en stark oljeindustri och en starkare militär, i ett dualistiskt religiöst landskap och en otrolig etnisk mångfald – det är just här jag lär mig någonting nytt varje dag. Mina tidigare erfarenheter av megastäder i Egypten och Kina, samt mitt möte med Lagos, väckte en sådan nyfikenhet att jag senare under två år pendlade från Lagos till Oxford för högre studier i hållbar stadsplanering och senare även i ledarskap. Fallstudier jag skrev behandlade ofta Lagos, särskilt den kontroversiella stadsdelen Eko Atlantic som sägs vara världens näst största byggarbetsplats. Jag ser fram emot att fortsätta lära mig och arbeta med dessa frågor på olika sätt, många och varierande gånger framöver.

Att utveckla en medlemskapsklubb

När vi talar om trollen, det vill säga avgörande händelser i arbetslivet, så kontaktade en av världens tio-i-topprankade medlemskapsklubbar mig. De erbjöd mig att skapa en systerklubb i Lagos. Den skulle vara för nigerianskt och internationellt näringsliv i Västafrika, samt för chefer inom alla industrier, kvinnor och män med det gemensamt att de ger sitt avtryck i Nigeria och i världen. Medlemskapet ger mervärde till banker, oljebolag, logistikjättar, men även arkitekter, advokater och entreprenörer.

Jag var den första (och är fortfarande den yngsta) som högkvarteret rekryterade till projektet. Efter en veckas träning fick jag fria händer att duplicera en av världens främsta medlemsplattformar. En vecka kan tyckas lite men sanningen är att jag kände mig redo. Inte på grund av mina erfarenheter – jag hade absolut inga inom området och visste det alltför väl – men på grund av att det kändes givande, roligt och som en enorm möjlighet.

Det har varit en oerhörd resa och jag påminns ofta om alla de stadier det här projektet har tagit mig igenom. Vi började med grunden: legal struktur, bolagsregistrering och telefonlinjer. Sedan byggde vi ut den fysiska byggnaden och fyllde våningar med Minotti och Chesterfields tillsammans med inredningsarkitekter. Vi utökade vår investeringspool, vi importerade det som inte kunde produceras lokalt, vi sammanfogade en styrelse, bjöd in ordförande, grundade kommittéer, identifierade och värvade hundratals medlemmar, ibland för nära en halv miljon svenska kronor per medlem. Jag känner svindel när jag tänker på alla de besök och återbesök jag och mitt team gjorde till alla dessa bolag. Och jag rekryterade. Just rekryteringen, och hur mycket jag växte av att se andra växa, var något som påverkade mig på djupet. Den påverkade mig mer än alla rapporter jag tidigare skrivit och mer än alla idéföreställningar om politiska konflikter och teoretiskt arbete.

Genom rekrytering upptäckte jag det positiva som kommer av att aktivt söka efter och se individers kvalitéer, förlita sig på dom, och se vikten av tydlig, klar och äkta kommunikation. Det är något jag vill minnas och ödmjukt öva på varje dag!

Nu fem år senare gläder det mig något oerhört, efter vågor av förseningar, en lågkonjuktur och en pandemi, att se mitt frö och mitt arbete stå på egna ben. Strukturen håller och har sitt eget liv. Idag är klubben ett bolag med 75+ i personalstyrka, en fysisk klubb med 500 bolagsmedlemmar, men även ett socialt nätverk av erfarenheter över hela världen med 290+ partnerklubbar. Att varje dag få aktivt diskutera vision och strategi med dessa bolag är bland det roligaste jag någonsin gjort.

Det är ett privilegium att få ta hand om entreprenörer som tar risker, offrar mycket av sina egna personliga intressen för att de förlitar sig på att det finns något större med deras handlingar samt ett rikare sätt att arbeta. Det känns stort, och jag lär mig varje dag. Möjligtvis är det just denna känsla av samvaro i näringslivet som gjort mig så förtjust i den vision som samlas under SWEA Professional och SWEAs kommande ständigt växande gemensamma erfarenheter.

Jag älskar mitt arbete även om jag många gånger ifrågasätter det långsiktiga värdet i det jag gör. Mitt arbete har gett mig möjlighet att komma i kontakt med spännande bolag jag nu är rådgivare för. Ett av de bolagen är ett fintech-bolag som producerar programvara för nigerianska börsen och liknande aktörer. Bolaget har blivit utsett till marknadsledande och utvecklar nu datasystem som konkurrerar med Bloombergs berömda trading-plattform.

Jag ger även råd inom bioetanol, och jag skapade 2018 mitt eget konsultbolag där jag gör marknadsanalys för bolag samt politisk analys för presidentkandidater, nu aktuellt för kommande val år 2023. Jag uppskattar även att finnas tillhands för andra kvinnor som varit i min situation, som stått med en väska på en trottoar utan några egentliga hjälpmedel men med en vilja att fortsätta framåt. Jag hobby-coachar därför emellanåt yngre kvinnor i nigerianskt näringsliv i behov av ett lyssnande öra och någon att bolla idéer mer. Det har gett mig oerhört mycket. Att ge gör att man alltid får tillbaks. Jag kan även varmt rekommendera den enorma mentorskapsmöjligheten – både att stödja och att stödjas – som finns inom SWEA Professional.

Slutligen, i korthet

I skrivande stund står jag inför en eventuell omstrukturering med fler och nya möjligheter och utmaningar. Jag väljer att inte skriva om det här då jag inte vill gå händelserna i förväg. Ord, och att se ord i skrift, har en sådan styrka att jag vill ge orden sin egen tid att definiera sig själva. Möjligen är det så att erfarenheterna som varit mest tongivande för mitt hittills korta, krävande men givande yrkesliv är just de som mognat fram ur tiden eller flexibiliteten om man så vill: flexibiliteten av att vara närvarande i situationen jag befinner mig i och möjligheten som jag får, och väljer att ta. Jag önskar att jag får många fler decennier i aktivt arbete bland, med och för människor som pushar och stödjer, och som ger näring till ny kunskap, nytt mod och nya visioner. Här har även SWEA Webbinarier, där vi alla kan mötas oavsett ort eller tidszon, hjälpt oss komma närmare varandra runt spännande, lärorika ämnen. (Ta gärna en titt på webbinariekalendern på SWEAs hemsida. Vi ses online!)

Med detta vill jag ge ett stort tack till alla de aktiva inom SWEA som gör vår verksamhet till vad den är idag och imorgon. Jag vill också uppmuntra dig som inte varit så aktiv i arbetsgrupper eller avdelningar att ”hug your monsters” och ge det ett försök och prova någonting nytt som leder till nya erfarenheter, lärdomar och insikter.

Hör gärna av dig om du känner att något ovan resonerade med dina egna erfarenheter, om du har frågor, eller om du vill veta mer eller bara söker lokal närvaro i en global värld. Sök upp mig och varandra på SWEAs Facebook-sidor. Jag rekommenderar Facebook SWEA Professional Världen, SWEAs Linkedin och vår instagram @sweainternational. Det är alltid lika roligt att höra från Sweor!

Allt gott,

Marta