Birger Sjöberg (1885–1929)
Den här visan är en underbar beskrivning av Frida i vårstädning. Men det vore intressant att se vad som rör sig i Fridas huvud när hon fejar runt med en beundrare i hasorna. Hon kanske inte tycker att det hela är lika ljuvt som betraktaren tänker.

Bild ovan: copyright © pexels-polina-tankilevitch-4440536

Plocka fram de dolda känslorna, vad som skaver. Fridas röst.
Senaste inlämningsdag 11 augusti.

Frida i vårstädningen, text och musik Birger Sjöberg, 1922

Något ljuvt och änglaaktigt skiner

Omkring Fridas huvud medge det

Särskilt när bak vårens blomgardiner

Kring hon går med små och lätta fjät

Icke något språng som slår och skallar

Fint likt suset i en vass hon lopp

Ändå står ej Frida vad man kallar

På vår samhällssteges högsta topp

Hur hon i sin gärning så kan vara

Denna gärning kall och praktiskt lagd

Vetenskapen söka må förklara

Då jag själv står kärleksfullt försagd

Springa kring med vattenfyllda käril

Torka prismorna kring lampans rand

Ändå bära sken av blom och fjäril

Av en våg som glittrar vid sin strand